Då kickar vi igång denna regniga måndag med frukost hemma hos underbara Anna. Det är väl lyx att efter lämning av lilleman på dagis för en vecka hos pappsen, bara kunna fara upp och mysa in sig i en filt, i en väns lägenhet, i en soffa som befinner sig i en annan del av stan. Sitta där med en kopp rykande te i handen och bara tjattra, skvallra, fnittra och skratta. Jag känner mig halvt som 16 igen då alla handlingar var så oskyldiga innan man fick veta, och ta ansvar för en hel värld av måsten och förväntningar. Den frågan man ställer sig nu är, hur kunde det bli så? va väl grymt onödigt!

När tiden är inne så kommer vi lysa lika stort som dem, de vi ser dagligen när vi lever våra liv, de som vi passerar när vi går på gatan, de som vi träffar i Ica butiken när vi handlar falukorv till middag, de vi sneglar på i kön när vi själva handlat vid rea hyllan. Ja alla dem som vi egentligen inte ska se men ser, dock la vi aldrig märke till människan i  gatohörnet som samlade burkar för pengar, den personen som gick omkring med ett barn utanför skyltfönstret och hade en sko och trasiga kläder, eller den människan brevid som valde köttbullar till kvällsmat.

Ja tack, Jag skulle ibland vilja ha en ögonbindel mot världen.

När lilleman var på tårtkalas passade jag och Elin på att ta en fika inne i stan och strosa runt lite. Efter mycket bus och stojj så var det en trött liten som somnade i bilen påväg hem. En fin fin Söndag helt klart.