Helgen har dundrat iväg som en snabb varm bris. Dock har den satt sina spår som en solig sommardag i juni. Med värme, kärlek, vänskap, prinsar och prinsessor. Att se dagen som den är idag, och att den kanske är våran sista. Jag fick ett gott råd från en av mina närmaste vänner när kampen slår om att man en dag ska gå bort, lämna sin kropp men att själen stannar kvar. Hon sa " när jag är rädd, eller när man känner panik över livets frågor och tid, då kan du lugnt säga att dör jag nu, dör jag med fina fina minnen, och saker som jag står för och saker man har varit med om och saker man har runt omkring sig kan man vara stolt över,för jag har levt mitt liv. " Vackert sagt.

Jag tror jag kan känna lite så, eftersom världen som mött mig kanske inte har varit helt faktastisk att leva ibland, och alla staket man har hoppat över har blivit till en vana. Alla hinder, allt drama. och tanken "varför händer detta mig"?

Men tanken på allt jag har, och när jag väl tänker på allt jag har och och inser styrkan som jag besitter och den jag blivit , gör att alla dessa hinder, väggar av oro, dimman bakom molnen, i allt detta så är det solen jag ser, ljuset  leder och hinder är bara till för att bestiga och klättras över.

Numera kan jag det här, så jag har kommit till en del av mitt liv där jag är nöjd över att inte falla alla i smaken, kunna göra allt eller vara allt man borde vara. Det är jag som bestämmer. Och jag behöver egentligen bara vara superwomen för min underbara lilla kille som kommer leva leva leva, och kommer utmana och gå igenom knasiga och jobbiga men även glädjerika stunder. I alla dessa stunder som du min liten passerar i ditt liv kommer jag vara superwoman och så att du alltid vet att jag funnits bredvid din sida i allt de livet omger dig med. Och för mina vänner och min familj behöver jag bara vara den jag är, ibland ensam, kanske ledsen, sårbar, men även glädjefylld för att jag just kan dela mina svagheter och sanningen kring livets situationer. Att bara kunna vara den lilla människan i en stor kropp och i en stor värld helt enkelt. Fast även inse och visa att jag känner mig för stor i denna lilla kropp ibland....

Ser ni mig idag, kommer ni se mig även imorgon, och morgonen efter det, minutrar, timmar, sekundrar och dagar efter det, och i många många år framöver.

Livet är till för att levas, och jag väljer att leva mitt liv med alla underbara kroppar och själar som vandrar omkring mig, fast det ibland kan ske i ultrarapid, och fast vi aldrig någonsin kan beräkna om livet slutar imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi är den du ser, vi är det vanliga när inte vanlighet finns. Vi ser och hoppas att allt ska vara, tur du hade dem bredvid dig. Jag orkar inte skriva men du är den. Jag hoppas alla minns Christina. Hon var iof bäst, och jag kommer minnas henne ...

Jag saknar honom och jag hatar mig själv att jag inte var den för honom. Livet ger och tar. Tyvärr var det väl inte våran tid... Hoppas du finner någon som älskar dig i allt..och så mycket som du är värld. Hon må säga hejda och vara i det hon är i...

Vi vill så mycket, vi vill allt vi ibland inte kan.. Jag lever med det jag gör, och har förstått att jag må leva ensam i detta.. Jag är avundsjuk för dem som träffar någon två månader efter de givit upp något. Jag är inte henne.. Jag är den som l...

Jag är så tacksam för er. Jag är bara trött, jag orkar ej.. Men jag vet ni gör det bra helt själva. Jag kan inte vara just där men jag kan vara när ni ringer. Lev just det livet du vill, och ge så mycket som du kan... ...

Tänker aldrig ta skit igen, jag tänker vara mig själv med människor som älskar mig/oss.. Vara oss och älska varje minut fast det är svåra stunder. Fast svåra stunder blir en lätt stund tillslut och man må ta tillvara på allt posetivt runt omkring ...