Kvinnan som fyller upp energin med en kaffe på statoil, en minut med koffein innan hon, efter ett vaket nattjobb åker hem till sina två barn. En äldre man som går över gatan för att komma till ica för att kunna köpa en liter mjölk innan morgongröten kallnat , barn som fortfarande febrilt går upp i ottan för att hinna med att trampa sina sista steg på sina cyklar innan de första isdropparna på vägen bildats.

Det är som att gatorna spolats från gårdagen, tystnaden som omger oss en söndag morgon innan alla kommit igång med sin stress och sina måsten.

Gatan ligger öde, tillsammans med sina löv som lämnat sin trygga plats vid trädets stam, "Nu har jag gjort mitt", och så dalar det ner så naturligt som bara naturen kan.

När vi tittar ut, ser vi tystnaden, träden som inte vaknat ännu, eller träden som nu för engångsskull efter sommarens brus tagit en paus. Löven ligger som guld på marken, kröner allt där vägen vill fortsätta vandra. Daggen som förvandlats till synliga tårar eller kristaller utav att en nya era är framför oss.

Och luften är lättare,som en kall men välbekant bris. Vi bunkrar upp våra kroppar med stickat, ull och dyll. Framför oss är nu en sprakande del av naturens krafter och vi vet så väl, vi behöver inte fråga, för våra ögon ser..

Hösten är här.