Matematik matematik matematik, frustration frustration.
Det är som att brinna ibland, och skvätter vatten för att hinna med en paus. Hinna med en paus för att bara vara i den frustrerade verkligheten. Kan vi kvinnor verkligen vara frustrerade? Yepp en till tanke utav "vågat" frosseri kommer till ytan. Om ni inte insåg det herrar så är vi kvinnor rätt lika i nutid ( men alla är originella som ett kinderägg) . Ibland undrar jag om jag egentligen skulle varit i en annan kropp, en kropp att bo i, för i verkligheten är jag inget utav vad verkligheten vill att man ska vara.

Denna verklighet, denna tanke om allt, hur det ska vara, ske, leva,må, göra och vara.

Hela livet har jag kämpat mot något jag inte kan sätta ordet på, en del utav att kunna vara, men hela livet har jag även kämpat mot mig själv. Allt som innehåller något utav att hålla marginalen på min kropp, har jag nog gjort(näe by the way inte, inte laxeringsmedel (förutom den gången när en "kompis"(den kompisen som man egentligen ville vara nära, den som var det man inte själv var,  extra smal, glänsande hår fingrar och tår,fick alla killar, fick all uppmärksamhet och fick ja egentligen allt som man  själv ville ha just då( dvs räkmackan),  hon, denna hon ville bjuda mig, mig på "choklad" för att vara snäll och bjuda,och denna gången räknades inte, eftersom jag inte visste då att det skulle ske, men ung och dum så fick man sedan en kvälls träff på toan.) och hade det varit så att detta hänt vid 19 års ålder hade jag nog "tackat häxan" för mina 1,2 kilo lättare efter "detoxen", men då hade jag redan varit snabb och bytt spår, körde någon sorst utav diet och "se vad du ätit" denna dagen efter bantning..

Allt är som det är, och kroppen ändras och tanken ändras(inte alls konstigt). Men aldrig har jag varit en utav dem, de som verkligheten säger att "så här ska man se ut". 

Jag har aldrig sett mig som en xxxs,"vad det innebär" jag har aldrig sätt mig som fin i min kroppsbyggnad, inte smal, inte rätt näsa, inte rätt kindben, inte rätt mage, inte rätt längd. Inte naturligt fin.
Inte precis som de tjejer som fick de gener som jag ej fick när jag föddes. De gener som värderas/uppskattas i den verklighet vi idag lever i. Och frågan som jagade mig var

- "hur fan kunde ni bli så djävla perfekta"....?

Tiden att vara, tiden att leva i, denna nutid har gjort något som jag aldrig trodde skulle komma. Den har värderat ihop "tanke,vuxenhet,mognad och kropp i ett" och idag förstår jag mer än alla andra år som gått har erbjudit sig själv att uttrycka.  Att jag trivs i det som är jag Som jag är.

Jag kommer aldrig kunna vara den som fick det rätta "dna´et" i första stund, eller blev och är det som värderas starkt i denna moderna tid utav att" alla ska kunna vara", (fast vi i verkligheten, värderas mer än någonsin just nu)
Men jag bockar och "suckar" för dem som ännu inte funnit sig själv i denna verklighet. För denna verklighet är faktiskt inte en lätt värld att vara sig själv i.

Jag är den som fick de arvet som jag fick, och fast jag inte är som "nutidens värld utav perfekthet", är det ett arv som gör mig stolt,!
Jag ser min ansiktsform och styrka " i min mamma", jag ser mitt leende "som min bror också likadant gör när han skrattar, detta eftersom vi är byggda utifrån samma åkomma utav dna" (otroligt),Och jag ser min näsa och vänlighet "som jag fick utav min pappa", jag ser mina öron i ett utav "min lillemans" och det andra ett "alv" öra från hanns far som skapat honom.
Jag ser allt som i verkligheten är, en verklighet. Och där infinner jag mig med min känsla, min själ, min kropp och min värld.

Där verkligheten faktiskt är nutiden, inte i en verklighet där verkligheten uppfunnits utav mode, utseendefixering, pengar och girighet.

Mina magmusklers styrka gav mig kapacitet att böja och vara i den världen som jag var i, fast en liten nyss kommit till världen och var grassiös i sina färger, men tyvärr så är det inte det som är de normala, det är det som inte är det normala som i verkligheten ska vara.

"Men detta är faktiskt djävligt oviktigt, eftersom det är en oviktig ställning."
Jag söker verkligheten utav att göra mina verkliga ställningar, och det ska du även göra!

Sök den, och du vill finna!!
För det kommer alltid finnas kanter att slipa till, men du behöver ej ta bort dem helt.

Njut dagen,
För att just du är verklig, idag och alla andra dagar på året!!!!