Den nya vindruvan leker mot solen, vattnet och jorden, tiden rusar, vindruvan blir röd utav solljus och värme, någon kommer snabbt och plockar ned den.
Plockar och lägger den, långt ifrån det igenkännliga, i en bunke tillsammans med "frivilliga, för mogna, de perfekta, för gamla, för gröna" . Vindruvan förs sedan vidare till "någon" att välja/peka nyans, storlek, syrlighet och sötma. Och när den minst anar det mosas den med nakna fötter, silas och filtreras innan den tappas upp , i antingen en ny eller använd flaska.(nu tillochmed i pappförpackning).

Jag har aldrig varit "långfilen" som behöver den kyliga temperaturen, för att må bra.
Jag tror många ser mig, de som känner mig allt för väl och lite till. Som en frisk fläkt som vet och har sina händer riktade mot himlen och fötterna stadigt här nere på jorden. Jag är precis som ett årgångsvin med år utav ultrarapid i solmognad.

Jag har helt enkelt överlevt stegen, och i slutet och i det stora tappats upp i en glasklar, ren och ny flaska. Med den finaste utav etikett. Jag vilar i ett skyddsrum från de som skulle vilja avnjuta, sippa och snutta, men jag har viljan att vara kvar tills jag känner att det är dags.

Den dagen, kommer inte vara en natt, den dagen kommer inte vara en uteservering på en lyxig krog serverats till en varmrätt utav oxfilé, den dagen kommer inte hellre vara ståendes i ett fönster för att samla damm.

Det kommer vara en dag, då solljus var så som när jag plockades, det kommer vara en dag så som lyckan var när jag tappades upp i min allra egna och rena glasflaska, min att vara i, det kommer vara den dagen när det precis kändes så rätt att vara redo, det kommer vara alla dessa stora känslor i en 75ml glasflaska utav solljus skålandes i två vinglas, gjorda utav kristall.