Tiden är den att infinna alla hjärte-pussar på 24 timmar. Jag älskar alla- hjärtans, för att jag får ge till dem som jag mest håller kär. Och fast kärleken och omtanken finns där varje dag man ses, så när en människa inte förväntar sig, blir det något extra. Och det är problemet, vi förväntar kanske för mycket eller så förväntar vi Inget alls. kan det bli ett mellan ting. Det finns en del av kärlek att ge när det är svårt, det är just kärlek som bygger för dem som bygger en framtid. Och än om de inte hittar, så har jag styrkan att finna den för er, men ibland behöver ni en "puss paus" i verkligheten. Så känn och lev i det lilla. För livet är just så enkelt att kärlek ges där kärlek vinner förtroende att leva i. I ett förtroende som måste byggas och här får ni ta min stafett pinne utav kärleks"mojja" :), medan jag skickar alla mina finaste hjärte tankar till den som jag älskar mest utav hela mitt mamma hjärta.

Det är så vackert att det finns människor som kan säga vad de varit med om och jämföra med en dagslända.

Jag tror när ni ser, precis som dem för 16 år sedan( som händer på tv) att det kommer säkert Ske!!! Och det känns nog sååå skönt.!!!!! Men nu få alla, prata ut om livsöden och val utav frågeställningar. "Näe. Men det är fint att se på. " tycker ni.

Denna idyll. Om dem som karvade i Stockholms skärgård och gick, och att de va nöjda över att det inte var för kallt. Och det gick ändå. " det gick med plommonpaté"...Medan det fanns rökt skinka och da salami.

Världen är den att du anntingen tar plats, eller ingenting!
Ett brunt, eller ett vitt.Eller många vita, och ett brunt?
Vi känner oss alla åtsidosatta, med varken tv eller plommanpaté.

Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor. När du är rädd och ensam är det inte som du tror. Det är inte så att ingen tänker på en liten som ligger där så ensam och är rädd, och längtar efter morgonen till sol, vind och ljus efter nattens mörka djup. Det är inte så att du inte har, för titta upp från det fönster där du är, så kommer du se den stjärna som vi så många håller kär. En liten som i fönstret står och undrar om världens morgondag i mörkret utav rädsla vill bestå eller få sol och vind och gå i gröntgräs med barfotatå. Men det är inte så att du inte har, mitt arma barn som har så många funderingar kvar. Så många pussar som ges och en puss godnatt, en saga som läses var natt, en liten hand i en stor, vars du än befinner dig vet du vars kärleken bor. Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor, när du är ensam och rädd är det inte som du tror.

En snabb visit på bussen, några minuter här, och några där. Vi delar ut våra allt för känsliga timmar utav våra liv till massa händelser som sedan blir vårat förflutna. Jag skulle här och nu vilja trycka på paus knappen om vi nu hade någon knapp att trycka på, det vill säga. Och om vi nu hade en knapp att trycka på skulle jag använda tiden i mitt paus läge att försöka förstå mig på hur framtiden skulle bli. Jag skulle ta min paus och vara i min paus, njuta utav min paus och välja öppet att få andas i den takt jag själv skulle vilja. Tiden är snart här då jag än en gång vinkar adjö till det här kalla snöiga landet och sätter mig på ett plan till ett annat land som besitter en utav de mest underbara människor som existerat. Och när den tiden kommer, kommer jag även ta min paus. En välförtjänt paus för att lagra de minuter som gått förbi och samla på mig ytterligare tid som jag sedan kan spendera litegrann här och där.

Tiden är liten, jag är gammal??

Jag vet mer än vad du tror att jag vet, och tiden är den att det snart inte finns så mycket tid kvar. Det regnar stjärnor ibland, men följer du de stjärnor som redan tystnat och försöker vara molnet mitt imellan, så slutar det med dig själv och Karlavagnen. Och det lustiga är att jag redan vet att du inte kommer att vara helt själv. Så jag sluter mitt inre och tänker "lycka till".

Ljuga och ljuga. Det ser ut som, your born with it!!! Dörren är där.