En snabb visit på bussen, några minuter här, och några där. Vi delar ut våra allt för känsliga timmar utav våra liv till massa händelser som sedan blir vårat förflutna. Jag skulle här och nu vilja trycka på paus knappen om vi nu hade någon knapp att trycka på, det vill säga. Och om vi nu hade en knapp att trycka på skulle jag använda tiden i mitt paus läge att försöka förstå mig på hur framtiden skulle bli. Jag skulle ta min paus och vara i min paus, njuta utav min paus och välja öppet att få andas i den takt jag själv skulle vilja. Tiden är snart här då jag än en gång vinkar adjö till det här kalla snöiga landet och sätter mig på ett plan till ett annat land som besitter en utav de mest underbara människor som existerat. Och när den tiden kommer, kommer jag även ta min paus. En välförtjänt paus för att lagra de minuter som gått förbi och samla på mig ytterligare tid som jag sedan kan spendera litegrann här och där.