Imorgon så kommer du hem. Du som kommer med solen, du som kommer med hjärtat fyllt av guld. Jag har saknat dig så att allt inom mig skrikit, ibland saknar jag dig så mycket så att det känns som att skulle glömma bort att andas och hjärtat skulle gå itu. Imorgon får jag hålla om dig, ta dig i min famn där du hör hemma utav ett osynligt band som fortfarande syns om man tittar riktigt noga. Jag kommer ta din hand och hoppas på att aldrig va tvingad att släppa, fast jag vet att du helst springer med dina små ben. När du ligger bredvid, efter en saga, kommer jag stanna där bredvid, bara för att få höra dig andas och hålla dina små fingrar som så fort vuxit. Jag tänker titta på dig när allt är i stillhet och tänka " du är det vackraste jag vet"...