Livet är i mig, livet i just dig.
Jag finner så många ord för lust, levnad och livskvalitet när jag tänker på dig, för du infinner allt, fast så liten och så stor.
Du och pappa är en del som är delen, den del som vi valt att bevara.

Jag har så fina vänner, och tro det eller ej så är det livet vi håller mest kär och beskyddar är våran Oliver.
Min familj kommer du aldrig komma att ta i... 

Så fortsätt, det kommer att gillas. Och när din verklighet speglar dig, när du får barn i övervikt, kommer du få något att vara aktiv emot och hoppas att jag inte är som du.

När jag nu uttalat mig så som jag nu gjort i min blogg( som är min) så följer det med konsekvenser , och än om familjen inte tänker sina konsekvenser om sitt beteende så är det just oförlåtligt, de du gjort (vet vem du är, du borde skämmas) .

Livet är just det du möter och än om du tycker det du tycker, (väx upp), vi är varken vad du tycker eller ej,för vuxenhet sitter i att man tänker innan man handlar, vi är det du ej kan förstöra,

Du har dig, dig själv och livet, Just nu.

Vi är vi fast vi ej är tillsammans, enig och väl förberedd , och  beskyddande utav det bästa vi vet., Då livet i sig gör det du ej vill, men livet är ett liv som är värt att leva, för att både mamma,pappa gör lillemans färger gröna.

Och livet för både Mamma och Pappa är Oliver....

Jag väljer att inte sitta tyst, jag väljer att prata ut. Likvärdighet är en del utav mänskligheten. Precis som att löven faller vid höst, så klart är det.

Alla kan tro att de vet, vi möts utav skillnader, olikheter och onödigheter, felaktigheter. Vi må gå rakt fram, sedan korsar vi vägen, och i rondellen väljer vi antingen höger eller vänster.

Fast vad vi väljer tycket jag det är skamligt att skrivs dumma/utsatta ord om någon som man inte ens vet vem den är. Mobbing är en del jag säger starkt nej till , tycker du som du gör:
Möt människan och ifrågasätt eller håll käften. !!!

Livet är en verklighet och man kan välja att leva troligt eller att få offra sina sista andetag för ångest att man inte gjorde rätt. Jag hade tänkt välja att andas, leva, skratta medans jag kommer skita i eran ångest, och verklighet ..
För jag anser att man må vara större, och livet är större än er som sprutar gift omkring er.

Jag sprider hellre kärlek och omtanke, och väljer att inte vara en vuxenmobbare. Ni må växa upp eller ligga och andas luft som snart inte kommer existera för att ni kväver den.

Luften är ren och jag sjunger dagligen, helst för dig och helst i duschen fast det finns oklarna människor runt i denna värld... Jag har rena och vita, och ni finns och andas, och de är vuxna som vuxna ska vara: goda, otroliga och vänliga.

Nu ska vi tvätta och leka, 10 lekar kan mamma, 10 saker som är fel saker, men då försöker mam bygga lego i massor, styrketräna i playdo lera, sandlådan, bygga sandslott, hålla både pinnar och myror för "biologiskt" syfte. Underhålla både bostaden och miljöverket . För här samlar vi.... Men fast detta blir det aldrig en iPad, de va väl tusan då.
Kantarell plock hit och dit, fiske utrustning med napp, tält, sov och fisk som funnits, " mamma varför får inte jag följa med.?" Korallvärlden, livet i en del, "mamma du får inte komma och hälsa på, bara farmor och farfar får komma hem till mitt nya boende" ..

Livet i en liten del som jag så gärna utan tveksamhet tagit med. Livet i en liten del som är sååå stor i mig.

Jag har fångat en sjöborre, orange är den om man tittar noga, sjöstjärnan fick ligga kvar för den behövde vågorna att somna till..

Ok, mamma, men du, nästa gång ta mitt fiskespö för då får man mer fisk.....