Livet är i mig, livet i just dig.
Jag finner så många ord för lust, levnad och livskvalitet när jag tänker på dig, för du infinner allt, fast så liten och så stor.
Du och pappa är en del som är delen, den del som vi valt att bevara.

Jag har så fina vänner, och tro det eller ej så är det livet vi håller mest kär och beskyddar är våran Oliver.
Min familj kommer du aldrig komma att ta i... 

Så fortsätt, det kommer att gillas. Och när din verklighet speglar dig, när du får barn i övervikt, kommer du få något att vara aktiv emot och hoppas att jag inte är som du.

När jag nu uttalat mig så som jag nu gjort i min blogg( som är min) så följer det med konsekvenser , och än om familjen inte tänker sina konsekvenser om sitt beteende så är det just oförlåtligt, de du gjort (vet vem du är, du borde skämmas) .

Livet är just det du möter och än om du tycker det du tycker, (väx upp), vi är varken vad du tycker eller ej,för vuxenhet sitter i att man tänker innan man handlar, vi är det du ej kan förstöra,

Du har dig, dig själv och livet, Just nu.

Vi är vi fast vi ej är tillsammans, enig och väl förberedd , och  beskyddande utav det bästa vi vet., Då livet i sig gör det du ej vill, men livet är ett liv som är värt att leva, för att både mamma,pappa gör lillemans färger gröna.

Och livet för både Mamma och Pappa är Oliver....