I tanken hade jag nog velat vara 19 år igen, när allt var lite lättare, men de år och det jag åstadkommit har en vinnande del, den delen jag väljer att vara i.
Vi har så mycket tankar, om vad och hur, att vi glömmer oss själva. Vem är jag? Vem är den?
Hade jag varit 19 år hade jag nog inte kunnat svara på den frågan, jag hade nog tänkt att jag skulle svarat och försökt svara.
Det roligaste är att när man blir äldre blir man bara mer och mer förstående inför det liv man har. Man tar tillvara på allt och försöker vara så "miljövänlig" som möjligt.
Jag anar vad jag är idag, något jag inte visste(fast borde) när jag själv var 19 år.
En fantastisk mamma till mitt barn, en kvinna som försöker lösa världsproblem, en kvinna, en mamma, en syster och en dotter, och viljan att göra så mycket att tiden inte räcker till ibland.
Jag har förstått att jag inte bara är en sak, utan flera i denna lilla kropp.
159 cm lång och ansvar till 1030. Men det känns bra. Hade jag varit 19 år, hade jag ej haft det som ger mig ansvar, det hade varit lätt och okomplicerat.
Men jag trivs i min komplicerade vardag som blir så okomplicerad som jag gör den till. Jag trivs i att vara alla delar i en 159cm kropp för huvudet har 1030 saker om inte fler att ta hand om.
Jag trivs idag som mamma, syster, vän och dotter.
Och det viktigaste utav allt, jag trivs att vara bara jag.