När du tror du har andas igenom det värsta, dyker något annat upp.
Jag vet att två blir en, och tre blir en.
Mig själv.
Livet må göra ont för att du senare ska må bra. Ni andra har tur, eller så är ni mycket bättre att bearbeta än mig.
Jag känner, det känns för mycket. Jag vill stänga utav och inte känna. Finnas till för honom som är bäst i världen,jag må bara ta steget ut mot den mörka natten för att hitta tillbaka till solen.
Jag är liten,men många bekymmer tynger. Och jag tar mina steg. Jag har gjort det förut. Livet tar bara. Och jag fortsätter ge.
Det är slut nu. Jag tänker inte att du ska ta mer.
Jag vill leva, jag vill inte känna att jag fattas dig.
Va snäll,va underbar,va rolig.
Jag bestämmer idag.och jag bestämmer imorgon. Tiden du sugen. ,och världen du med. Vi kommer inte komma överens men jag kommer forstätta andas och forsätta leva och jag hoppas att vi möts en dag och inte hatar varandra.
Tills dess må jag ta mina fjuttiga steg i livet,välja rätt och världen/livet slutar djävlas.
Jag har fått min kvot fylld. Det räcker nu.
Jag tänker ta mina steg, men du livet och tiden får hjälpa till att få mig att känna lycka igen fast vi inte samarbetar.

Jag ser dig, jag hör dig.
Vi tar alla våra första steg, än om det blir mest på knä i början.
Jag tittar ut och vill springa ifrån, vill inte känna eller tycka.
Minnen finns kvar, precis som snön ligger på marken, hjärtat är här men det ligger överallt runt omkring mig.
Alla bitar är ett puzzel att hitta, jag har fölorat bruksanvisning, jag vet inte hur jag ska göra.
Jag tar dagen som den är, livet, tiden, pusslet, hjärtat.
Jag letar, finner bara mig själv ståendes naken utan allt jag engång hade.
Jag tänker på de som mist allt, hus, familj, barn, vänner, vad de känner. De som flytt från krig, de som flytt för livet.
Jag tittar ut och vill springa, dränka allt mörkt till den nya dagen som gryr utanför.
Jag vill se ljuset så att jag senare kan visa ljuset för dem som befinner sig där vid klippans slut.
Jag vill leva tillsammans med dem som lever.
Jag vill titta ut, hålla dig i handen, puzzla ihop mitt hjärta rätt och aldrig fölora det igen.
Jag vill berätta för dig att vi överlever, att tiden är grym, världen är inte så som vi vill men så som vi skapar det.
Än om tiden inte gör oss rättvis, och tiden får oss att måste puzzla ihop det vi gått miste om. Och än om vi inte valt det själva eller gjort kommer jag alltid hålla din hand så du slipper hoppa.

Fast jag måste bara hitta bruksanvisningen först.