Jag är så grymt trött på alla arbetsgivare som inte förstår att man har barn som tjej och ung.
Nu börjar man bli 30 så då borde de ju iaf se mig som en ensamstående kvinna med barn varannan vecka iaf.
Inte ung och kan hoppa in.(varför är det så dåligt att vara mamma för att få jobb)
Problemet är just att jag vill kunna hoppa in och vara där, men jag vill finnas där för honom som gör mitt hjärta att dunka i takt.
Gud vad jag älskar dig min lilleman som blivit så stor. Jag ska försöka vara din förebild med kunskap och kärlek, visa ord.

Vi möter alla en verklighet, en stöt i huvudet och vi må inbringa oss in i det och ta det in...

Gud vad jag älskar att vara din mor. Jag kommer inte svika dig........