Direktlänk till inlägg 20 augusti 2016
Jag är så grymt trött på alla arbetsgivare som inte förstår att man har barn som tjej och ung.
Nu börjar man bli 30 så då borde de ju iaf se mig som en ensamstående kvinna med barn varannan vecka iaf.
Inte ung och kan hoppa in.(varför är det så dåligt att vara mamma för att få jobb)
Problemet är just att jag vill kunna hoppa in och vara där, men jag vill finnas där för honom som gör mitt hjärta att dunka i takt.
Gud vad jag älskar dig min lilleman som blivit så stor. Jag ska försöka vara din förebild med kunskap och kärlek, visa ord.
Vi möter alla en verklighet, en stöt i huvudet och vi må inbringa oss in i det och ta det in...
Gud vad jag älskar att vara din mor. Jag kommer inte svika dig........
Vi är den du ser, vi är det vanliga när inte vanlighet finns. Vi ser och hoppas att allt ska vara, tur du hade dem bredvid dig. Jag orkar inte skriva men du är den. Jag hoppas alla minns Christina. Hon var iof bäst, och jag kommer minnas henne ...
Jag saknar honom och jag hatar mig själv att jag inte var den för honom. Livet ger och tar. Tyvärr var det väl inte våran tid... Hoppas du finner någon som älskar dig i allt..och så mycket som du är värld. Hon må säga hejda och vara i det hon är i...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|