Tiden du ger är tiden som senare förväntas att återskapas.
Du blir vuxen, men aldrig vuxen nog.

Du hanterar allt, tills dess du behöver hjälp. Livet är just att du tar ann utmaning/hjälpa eller ta ann det med (vad ska hon göra för mig) ..

Livet handlar om att ge och ta. Och jag hoppas när det kommer till min son så ger jag och förväntar mig bara att han vänder sig till mig i alla situationer. Både glädje och i sorg. Och jag kommer finnas så mycket jag kan inför det.

Jag kommer inte be dig om något förutom att vara lycklig. När du har det arbetsamt kan du allid ringa mig och komma hit hem, när du är lycklig kan du alltid ringa och skrika yeey i telefonen och jag skriker yeey tillbaka.
Du är min man i mitt liv och än om jag är din mor så är du den jag helst och vill dela mitt liv tillsammans med.
Du är fantastisk. Och det var jag som bestämde att du skulle finnas, så du har ingen skyldighet till mig förutom att ta vara på dig, va snäll mot andra och vara lycklig.