Vi vill så mycket, vi vill allt vi ibland inte kan..
Jag lever med det jag gör, och har förstått att jag må leva ensam i detta..
Jag är avundsjuk för dem som träffar någon två månader efter de givit upp något.
Jag är inte henne.. Jag är den som lever själv och fast man vill träffa någon som älskar allt med mig, i tro hopp och kärlek, i nöd och lust..

Det kommer nog inte hända mig men är glad för alla som får...

Nu tänker jag ta min tid att vara själv, och lägga min lilla energi till det bästa jag vet, det var iaf tur att jag hann med barn i allt detta.. Min sol min himmel och mitt hav..

Jag är så tacksam för er. Jag är bara trött, jag orkar ej.. Men jag vet ni gör det bra helt själva.
Jag kan inte vara just där men jag kan vara när ni ringer.
Lev just det livet du vill, och ge så mycket som du kan...