Vi är den du ser, vi är det vanliga när inte vanlighet finns.
Vi ser och hoppas att allt ska vara, tur du hade dem bredvid dig.
Jag orkar inte skriva men du är den.
Jag hoppas alla minns Christina. Hon var iof bäst, och jag kommer minnas henne i allt.. Och kommer tända ljus för dig, du är inte ensam..
#ljus #kärlek #attvara #cancer

Jag saknar honom och jag hatar mig själv att jag inte var den för honom. Livet ger och tar. Tyvärr var det väl inte våran tid...
Hoppas du finner någon som älskar dig i allt..och så mycket som du är värld.
Hon må säga hejda och vara i det hon är i.!
Ibland hade hon tänkt att det vore bättre att inte finnas. Men jag gör..

Nu må jag Ta detta och överleva, själv....

Vi vill så mycket, vi vill allt vi ibland inte kan..
Jag lever med det jag gör, och har förstått att jag må leva ensam i detta..
Jag är avundsjuk för dem som träffar någon två månader efter de givit upp något.
Jag är inte henne.. Jag är den som lever själv och fast man vill träffa någon som älskar allt med mig, i tro hopp och kärlek, i nöd och lust..

Det kommer nog inte hända mig men är glad för alla som får...

Nu tänker jag ta min tid att vara själv, och lägga min lilla energi till det bästa jag vet, det var iaf tur att jag hann med barn i allt detta.. Min sol min himmel och mitt hav..

Jag är så tacksam för er. Jag är bara trött, jag orkar ej.. Men jag vet ni gör det bra helt själva.
Jag kan inte vara just där men jag kan vara när ni ringer.
Lev just det livet du vill, och ge så mycket som du kan...

Tänker aldrig ta skit igen, jag tänker vara mig själv med människor som älskar mig/oss..
Vara oss och älska varje minut fast det är svåra stunder. Fast svåra stunder blir en lätt stund tillslut och man må ta tillvara på allt posetivt runt omkring sig...

Tänker aldrig titta ned, tittar upp mot himlen och tänker, (finns du ens) . men jag skiter i vilket, jag finns och de som älskar i nöd och lust finns här bredvid..

En dag kommer du ångra dig och när du ser dig själv och dina tankar i din spegel du bildat. Alla tankar, alla känslor. Allt kommer bli stort en dag men då är allt förskent....

Jag tänker inte ta skit mer, jag kommer ta över allt i mig och aldrig ta skit när jag vet det och allt jag är... Hur fantastisk människa jag är och hur grunden bildats...
Jag tar aldrig skit igen, kommer vara mig själv, tillsammans med människor som älskar mig som det jag är, och dem som stannar när det stormar utanför....

Jag ska bara vara mig själv och jag kommer aldrig titta ned igen utan bara titta upp mot himlen. Idag ska ni höra sanningen.
Jag tänker aldrig ta skit igen..
Utan bara vara mig själv...!!!!!!!!!!
Mig själv.......

När du ej vet.
Du tar för mycket tabletter att ens vara dig. Du får ditt bagage eller en nyckel slängd mot dig.
Jag vet att jag inte alla gånger gör rätt, men vad är rätt i detta?
Du är dig, min cancer är min. Du får lämna dörren om du ej förstår. Jag har min styrka men ger den ej till vem som helst.... Ger den till det jag älskar mest.......

Jag är ju jag.
Trycker undan och vill inte veta...
Tar bort allt och försöker sedan leva...
Det finns personer som tar över ditt liv, va medveten att och om så är, är de bara där för en stund utav ditt liv . Vi lyckas , eller jag lyckas och du får infinna dig i ett hörn..

Please, don't try to fix me. I am not broken. I have not asked for your solutions.

When you try to fix me, you unintentionally activate deep feelings of unworthiness, shame and failure within me. I can't help it. I feel like I have to change to please you, transform myself just to take away your anxiety, mend myself to end your resistance to the way I am. And I know I can't do that, not on your urgent timeline anyway. You put me in an impossible bind. I feel so powerless.

I know your intentions are loving! I know you really want to help. You want to serve. You want to take away people's pain when you see it. You want to uplift, awaken, caretake, educate, inspire. You truly believe that you are a positive, compassionate, unselfish, nice, good, kind, pure, spiritual person.

But I want you to know, honestly, friend, I feel like a steaming pile of shit when you try to 'love' me in this old way. It doesn't feel loving to me at all. Quite the opposite. It feels like you're trying to relieve your own tension by controlling me. Under the guise of you being 'kind' and 'helpful' and 'spiritual', I feel suffocated, smothered, rejected, shamed, and completely unloved. I feel abandoned in your love! Do you get that? I feel like you don't actually care about ME, even though on the surface it sure looks like you care! But deep down it feels like you are holding an image of how I should be. Your image. Not mine!


You help me so much when you stop trying to help me, friend! I need my own answers, my own truth, not yours. I want a friend, present and real, not an expert or a savior.

And do you see, when you are trying to save me, you are actually abandoning yourself? You are running from your own discomfort, your own unlived potential, and focussing on mine? I become your ultimate distraction. I don't want to be that for you anymore.
Let's break this cycle together! Let's stop trying to fix or save each other. Let's love each other instead. Bow to each other. Bless each other. Hold each other. As we are.