Inlägg publicerade under kategorin Livet.
Tiden är den att infinna alla hjärte-pussar på 24 timmar. Jag älskar alla- hjärtans, för att jag får ge till dem som jag mest håller kär. Och fast kärleken och omtanken finns där varje dag man ses, så när en människa inte förväntar sig, blir det något extra. Och det är problemet, vi förväntar kanske för mycket eller så förväntar vi Inget alls. kan det bli ett mellan ting. Det finns en del av kärlek att ge när det är svårt, det är just kärlek som bygger för dem som bygger en framtid. Och än om de inte hittar, så har jag styrkan att finna den för er, men ibland behöver ni en "puss paus" i verkligheten. Så känn och lev i det lilla. För livet är just så enkelt att kärlek ges där kärlek vinner förtroende att leva i. I ett förtroende som måste byggas och här får ni ta min stafett pinne utav kärleks"mojja" :), medan jag skickar alla mina finaste hjärte tankar till den som jag älskar mest utav hela mitt mamma hjärta.
Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor. När du är rädd och ensam är det inte som du tror. Det är inte så att ingen tänker på en liten som ligger där så ensam och är rädd, och längtar efter morgonen till sol, vind och ljus efter nattens mörka djup. Det är inte så att du inte har, för titta upp från det fönster där du är, så kommer du se den stjärna som vi så många håller kär. En liten som i fönstret står och undrar om världens morgondag i mörkret utav rädsla vill bestå eller få sol och vind och gå i gröntgräs med barfotatå. Men det är inte så att du inte har, mitt arma barn som har så många funderingar kvar. Så många pussar som ges och en puss godnatt, en saga som läses var natt, en liten hand i en stor, vars du än befinner dig vet du vars kärleken bor. Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor, när du är ensam och rädd är det inte som du tror.
En snabb visit på bussen, några minuter här, och några där. Vi delar ut våra allt för känsliga timmar utav våra liv till massa händelser som sedan blir vårat förflutna. Jag skulle här och nu vilja trycka på paus knappen om vi nu hade någon knapp att trycka på, det vill säga. Och om vi nu hade en knapp att trycka på skulle jag använda tiden i mitt paus läge att försöka förstå mig på hur framtiden skulle bli. Jag skulle ta min paus och vara i min paus, njuta utav min paus och välja öppet att få andas i den takt jag själv skulle vilja. Tiden är snart här då jag än en gång vinkar adjö till det här kalla snöiga landet och sätter mig på ett plan till ett annat land som besitter en utav de mest underbara människor som existerat. Och när den tiden kommer, kommer jag även ta min paus. En välförtjänt paus för att lagra de minuter som gått förbi och samla på mig ytterligare tid som jag sedan kan spendera litegrann här och där.
Tiden är liten, jag är gammal??
Jag vet mer än vad du tror att jag vet, och tiden är den att det snart inte finns så mycket tid kvar. Det regnar stjärnor ibland, men följer du de stjärnor som redan tystnat och försöker vara molnet mitt imellan, så slutar det med dig själv och Karlavagnen. Och det lustiga är att jag redan vet att du inte kommer att vara helt själv. Så jag sluter mitt inre och tänker "lycka till".
Ljuga och ljuga. Det ser ut som, your born with it!!! Dörren är där.
Den fina, den graciösa utav alla regnbågens färger. Du stod alltid och vinkade när jag åkte och kysste mig ömt på kinden när jag kom åter. Du var för snäll för ditt eget bästa, och du drunknade i andras måsten. Livet utan dig har varit en tid som varit hård men kärleksfull. Om du såg dina barn idag, vad skulle du säga pappa? Ibland undrar jag, och ibland blir jag arg för att du inte kan uttrycka allt som du borde vara en del utav. Jag har förstått dina svagheter, eftersom i den slutliga tiden vi hade tillsammans pratade du ganska mycket och när du inte pratade yrade du i massor. Vem kunde se detta pappa? Förutse vars jag efter 13 år utan dig skulle vara.? Efter så många hårda måsten tryckta på dina skuldror att bära och så lite ljus som sipprade in i ditt inre, jag tror inte du skulle kunnat gått igenom det som händer just nu i denna nutid. Du älskade oss båda med svagheter, och jag tillsammans med min bror och din son. Förlåt att jag måste säga men vi är nog inte dessa syskon längre. Det är nu min läkare skulle sagt , du kommer förblöda, din familj kommer lida och din katt kommer svälta. Inte när kejsarsnittet togs. Vi vet båda att de starka överlever, än om det ändå inte blev som det skulle. Och när du djupt bestämde att det skulle vara över så tackar jag dig för att du och min mamma uppfann mig. Att ni magiskt fick min bror och mig, fast inte kärlek höll er ihop. För så länge jag lever kan jag ändra på ett adjö fast jag inte trodde att du skulle kunna dö. Och jag kommer lära mig mer utav växter på latin och kunskaper om norska dansband. Där borta är du och här är jag, jag behöver inte säga hejdå mera min underbara far utan på återseende. Efter jag hunnit gjort allt, och när jag är grå och gammal sittandes bredvid mina barn och barnbarn, då sluter vi cirkeln. Tills dess, får du tillbringa tid med de som tyvärr i livet slitits från våran nutid och ta hand om de änglar som gråter. I din tid blir det ingen tid, men lovar att jag kommer uppdatera dig om vad du gått miste om. Som en diamant i Japan, är du alltid närvarande i mig. Fast jag hade kunnat hoppas att du hade en returbiljett i frivilligt val utav ett dåligt avsked.
Dessa två veckor har varit en tävling i tid, styrka och (vänskap). Vänskapen kom när man mest behövde den.
När sista sucken gjorts, man vet så väl, men man säger inget. Det finns en som infinner sig och tar över. Jag förstår nu att jag egentligen inte förstår min kapacitet, fast hon säger det så ofta. Mycket utav denna tid har varit en tid som alla andra bemärkelser, den är bra om den är bra men om den är dålig? Vad gör ni då? Här skulle jag vilja plocka ned Jesus igen och ställa honom en ängel's diffus dialog om ute eller inne? Han skulle säga motfrågan, vad tycker du? Och som pedagog som jag är säger, "ok, vad tycker du om din arbetsplats, som krigar och för besvär?" , så pass skulle vi och allmänheten också fungera(för inget svar vill infinnas). Vi gömmer det som är mindre bra (pratar med lögn: do,re, mi,fa,)"korsords fysik"men vi pratar väl och fint om den solskens liknande blå himmel som finns. Vi tar allt som ger något.
Men jag hade tänkt sitta här och vänta och roa mig medan, för att jag vet att det finns en tid som snart är här igen, och jag kommer njuta fullt ut varje dag för nyhetens förvärv. Och jag tänker inte göra rätt och göra om, jag kommer välja rätt och va den rätta som jag är, som solsken...
Så Jesus " gör inte om och gör rätt. Gör rätt inför erfarenhet och värdsligt perspektiv " För i mitt lilla perspektiv, levande i 25 år så ser det ut som att du inte alls levt i våran nya nutid eller levt ihuvetaget, och nu står jag domare// En ängel's rätt i samhällets del i symfonin... Pssst, "jag kommer vinna"!
Våga se, våga vara, och våga känna. Flera utav oss människor borde kunna denna enkla kombinationen. Livet är inte alls som vi tänkt/ skulle vilja/vara/bli men jag lovar,det kommer bli bra. Så mitt 2013, Är det år som jag säger "detta år kommer säkert vara hårt för många utav oss, för alla är olika, men se det lilla i det stora, vad du än har. Se det lilla och vi kommer se är en hel värld tillsammans."!
Ibland genomförs mystiska delar, och kan bara ana att han där uppe har något med allt detta att göra. Ett litet finger i spelet man spelar ungefär. Sist jag befann mig just här, var exakt 364 dagar sedan och precis som alla andra inväntade någon sorts utav romantisk nyårsafton med ett stort "kaboom" kvällen i all sin ära, den spenderades dock med tre rätters middag, tillsammans med en rysk(väldigt trevlig kvinna) och när nyårskarameller och smällare inföll, kom det där "kaboomet" dock inte i den romantiska temat, utan mer det teoretiska och praktiska.
Man skulle kunna tro att jag var själv på genomresning, tyvärr så icket, personen ifråga hade bara bestämt sig och när personen ifråga bestämt sig blev det inte mycket man själv kunde göra åt saken. kvällen var en utav många kvällar som jag genom mig själv, min del utav styrka bestämde för mig själv , det var en utav de många kvällar som jag i sinnet sa att det skulle få ett slut. Min nyårs önskan efter hårda månader, så är det nu i början utav slutet något som i verkligheten blev verkligt.
Att strosa runt och känna lugnet på de fina tegelstens gatorna, ta en kopp kaffe på ett mysigt dropp in ställe( hinna med att tänka och se på andra). Mys är ett överdominerat ord, men det är ordet som gör dagens verklighet mest verklig och sanningsenlig.
Idag behöver jag inte vara den som efter fix och trix blir ensam på en fin restaurang för att sluta upp och ändå ha det trevligt, och jag behöver inte vara den människa som stålsätter sig, när klivet innanför dörren blir av. Idag väljer jag att välja själv, och i mitt liv kommer det aldrig mer bli kaboom(förutom i den romantiska agendan) och då kommer jag välja att lyfta på ena klacken när kyssen istället ges.
Nu ska jag gå ned och njuta utav min egenvalda tre rätters middag, sedan ska jag ta en övernaturligt lång dusch så att mina fingrar blir barnsligt skrynkliga och sedan mysa ned bland alla kuddar och vakna upp till en fixad och klar frukost. Mmmm njutbart, kan även kallas "Mamma på rehab".. Om det varit filmbaserat...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | |||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|