Det är som tiden aldrig passerat förbi. Som igår, då tiden som den va länge länge sedan. För här sitter vi, jag och mammsen efter en svensk middag och surrar med glädje över allt och inget. Att bara vara hemma, tända ljus och kärlek gör att man smälter ner som 9 år igen då man längtade efter helgmys och Disney dags. Eller en sommar med husvagnen då de va banne me tur att vi hade" tur med vädret" :). Nostalgi ja de är gammal nostalgi som möter nutiden i all sin prakt och skrud. Det är tiden hemma, en plats där man får bara vara alla skapelser man har innom sig och det man blivit genom åren. Nu gosar jag ned mig och infinner mig i nutid men som att tiden var igår.

Precis, maträtten vi tog över eftersom vi anser att vi svenskar gör det lite bättre. Vi laddar upp för Sveriges national rätt, precis rätt tänkt. Tacos... Mmm känns så svenskt att säga.

Så mycket man slänger, sådant man måste, kanske inte behöver. Och så mycket skräp vi har kvar fast vi borde slängt bort det för länge sedan. Så mycket dessa saker ger oss , njutning , glädje, längtan, omtanke , rarhet, kärlek, mat på bordet, mjölkpaket till en figur på dagis. Eller bara för att vara en miljövän, dvs som livet är..

Men ibland får man banne mig säga STOPP!!!  .....Det är min tur nu, tyst på er!!!.....

Ni har gjort eran grej och så många saker är bara perioder av delar man lika gärna hade kunnat skippat och jämförliga med människor.

Jag har träffat långa, korta,smala, runda, problem med livet, problem med dem själv, stress, ångest, och allt som atlasen inte kan peka ut ännu (ligger lite efter facebook).

Män som kvinnor i alla dessa variationer, och när man tänker efter så slänger man hellre skiten . Man lär sig av deras sida av att vara, men sedan får man banne mig gå vidare.

Det är inte ens lönt att trycka några dar hemma och sedan igen gå ut och le och fatta beslut. Eftersom skräp man inte behöver som toa papper, yes de slänger jag i toan, Eller? fel ute här eller?

Jag samlar iaf inte direkt på skit eller kiss, bajs eller som lillen skulle sagt "Prutt".

Gör ni det, i en liten burk, bara för att titta på?, känna och lukta? Höra om känslan va precis som förut när ni gjorde det?  Hör av er i gästboken isåfall, intressant att se vars atlasen ska uppdatera här next, när den väl gör det!

Livet är som en liten pissmyra, jag väljer att va pissmyran. Liten, lömsk och kan allt själv.

Yepp och denna lilla pissmyra ska nu ta gå och ta en piss!

Jag har vandrat förbi i tre dagar och kasslerbiten har stirrat på mig varje gång jag öppnat kylen. "Jag vill inte" säger jag, men den har aldrig lyssnat eller försvunnit. Lika irriterande som popp upp reklam som man inte kan bli av med, och även lika surrande som en bittermygga. Den accepterar bara inte ett nej, och att jag verkligen inte har den ordentliga veckan just nu. I den ordentliga veckan hade allt varit perfekt och planerat, mat två till tre gånger om dagen på bordet. Helst ska man ordnat allt, handlat, skrivit matlista och allt flyter på från 8- 19. Ja den barnfria veckan blir inte alls, någonting likt den perfekta veckan. Näe den blir mest blank, som en paus i verkligheten, och oftast tar det två dagar innan man ens hunnit komma in i den barnfria veckan. Göra mat händer inte ofta,( eftersom man käkar rester från den perfekta veckan) och städa det gör man på söndagen innan den perfekta veckan ska börja eftersom man under denna veckan städar cirka två timmar varje dag. Den enda körning som sker när det inte är hämtning lämning på dagis, det är att hämta kära och underbara vänner som inte bara blir mitt substitut från drogen av min kära son som man saknar utan de blir även världen. Världen som den är varannan vecka, mer eller mindre. Men åter tillbaka till denna kasslerbiten, jag fick tillslut göra slut på lidandet, och ta ansvar så nu ser bittermyggan ut så här, och det är äntligen tyst i lägenheten.

Då kickar vi igång denna regniga måndag med frukost hemma hos underbara Anna. Det är väl lyx att efter lämning av lilleman på dagis för en vecka hos pappsen, bara kunna fara upp och mysa in sig i en filt, i en väns lägenhet, i en soffa som befinner sig i en annan del av stan. Sitta där med en kopp rykande te i handen och bara tjattra, skvallra, fnittra och skratta. Jag känner mig halvt som 16 igen då alla handlingar var så oskyldiga innan man fick veta, och ta ansvar för en hel värld av måsten och förväntningar. Den frågan man ställer sig nu är, hur kunde det bli så? va väl grymt onödigt!

När tiden är inne så kommer vi lysa lika stort som dem, de vi ser dagligen när vi lever våra liv, de som vi passerar när vi går på gatan, de som vi träffar i Ica butiken när vi handlar falukorv till middag, de vi sneglar på i kön när vi själva handlat vid rea hyllan. Ja alla dem som vi egentligen inte ska se men ser, dock la vi aldrig märke till människan i  gatohörnet som samlade burkar för pengar, den personen som gick omkring med ett barn utanför skyltfönstret och hade en sko och trasiga kläder, eller den människan brevid som valde köttbullar till kvällsmat.

Ja tack, Jag skulle ibland vilja ha en ögonbindel mot världen.

När lilleman var på tårtkalas passade jag och Elin på att ta en fika inne i stan och strosa runt lite. Efter mycket bus och stojj så var det en trött liten som somnade i bilen påväg hem. En fin fin Söndag helt klart.