Här har vi en man, här har vi en kvinna, här har vi en Hen.
Fast deras sätt att se på saker är som lingon och blåbärsylt i våren som omges. När vi möter människor i vårat liv, eller har de människor som inte är de människor som de utser sig vara, eller bara visar sitt rätta jag.
Ja då hoppas vi att vi fortsätter att lukta hallon sylt som i en visa vid änglagård, fast det kanske inte blir som änglar vill. 
Det finns dem som väljer hela sitt liv och det finns dem som väljer sig själv inför andra.

Jag har mött dem hela livet och jag hade tänkt lösa en biljett till en resa för att få lukta hallonsylt några år till. För jag hade inte tänkt ta mera dåliga stafettpinnar, springa maraton för andras liv när de inte är villiga att göra detsamma.
 De börja våras ute och det spritter livet i mig, jag är starkare iår än vad jag var för ett år sedan, och jag kommer fortfarande vara galen, lukta hallonsylt, veta vad jag vill och vars jag vill bo, på änglagård.
Bo tillsammans med dem som luktar hallon och njuta utav jordgubbar.

När vi ser dem, när vi ser det.
En pappa som i all brådska köper en kaffepåse och en påse segaråttor, i sin stress i glädje och i en nyfikenhet blandad med rädsla, "jag kommer bli pappa,jag kommer bli pappa" .

Det händer inte ofta, jag har aldrig varit med om det förut, och när jag klev ut från Ica så fann jag samma ivriga stress "nu måste vi handla" "nu får du följa med" " näe då får du stanna i bilen" , glädjen av att höra att världen är precis som en parallell värld att leva i, och glädjen i hjärtat lyfte, jag är inte galen ibland, utan jag är galen tillsammans med alla andra.

Fast snön finns, grillas det för fullt uppe i snödrivorna, och fast brustet hjärta ordnas det fint i en lägenhet som är gjord för en ellekatalog att fotas i och fast en gammal är ensam kommer det någon att dela en kopp kaffe toppad med nyvispad grädde.

Om världen gör dig galen, se alla små färger, ord och ibland små drömmar.
För: I hela denna värld sker mirakel, fast vi gör dem själva, eller att andra gör dem, fast vi ej har vetskapen om det.

Men det sker mirakel, och jag tror på dem för varje dag som går.

Att se lycka i en värld som omger oss utav stress , tankar, jobb, pengar. Hur VI ska vara, Håll taget utav att se lycka i allt som omger dig. För livet kommer kanske inte vara så eller så kommer det vara precis som du anat eller vill ha det.
Fast mirakel är det du ger, och det du tar när du får dem, tar dem intill ditt hjärta för att minnas och gör andra glada för att just mirakel finns.

För runt om oss har vi människor som ser och gör, och människor som ser och tar.
Så nyp all luft du kan utav saker som är positiva, för ingen kommer kunna förbereda dig om den positiva medverkan du medför förutom dina negativa, för det har alla synpunkter om och säger dem mer än gärna..

Ta ett djupt andetag och inse att du är precis som en regnbåde med flera färger i en blandad nyans av godhet.

Universum...

Tiden att infinna sig i sin närvaro, lyckan att vara med och vara en del utav det som är lycka.

Vi har tid att vara ledsen, vi har tid att skrika, vi har tid att inte svara eller vara. Men när tid infinner sig väl, och när vi skrikit och när vi brutit ut från det skalet som hållit våran del av hjärtat i ett icke frågande perspektiv.

Då, Då lyfter vi!

Vi ser våra vingar, tittar på dem och undrar, kan dem verkligen flyga?

Vi tittar och ser, vi ser alla timmar, sekunder, alla våndor, alla skrik och alla dåraktigheter, vi ser alla våra tårar som tyngt våra leenden. Våra vingar tynger, våra vingar är precis som vi, osäkra inför alla dessa skråmor.
Alla känslor, all del vi i hjärtat har varit, är borta, och vi testar våra vingar med det vi valt att fortsätta bära, fast loppor och spruckna fjädrar.

Precis som en ny fågelunge från sitt allt bräckliga ägg, tänker jag nu kläckas och föra er med mig.

Till en värld vi kan flyga fritt, och där vi inte ser dessa skråmor i våra allt för urtunnande fjäderdräkter.

Pssst. Se engång till innan du dömer att du inte kan. För ibland måste vi bara få insikten i att lita på att våra vingar kommer att bära, bära oss att flyga där vi inte hade tänkt.

Bära oss genom sorg och oförväntade rondeller, vara en och vara den, den som vi själva är, den vi själva äger oss rätten till att vara. Mig. Er.

Se lyckan, och förbigå all dåraktighet.
Se och va lycklig för andra och inse att lyckan smittar av sig om vi själva vågar vara lyckliga för andra.
Det kommer alltid finnas och det kommer alltid vara troll i skogen som vinklar, förför, tror sig göra sig rätt i ditt sinne.
Men låt alla dåraktigheter, troll, och förvuxna onda gå till en värld där de i sitt hörn passar och fortsätt gläds av lyckan och att kärlek existerar överallt i det lilla, vars vi än vänder oss.

"Det finaste är att kunna vara glad för andra och vara lycklig för andras väl valda eftersträvanden.(Millrec,2013)"

När ni väl glömt bort hur glädje känns med andra och för andras välförtjänta eftersträvanden. Den dagen bitterheten kryper upp och ni försöker dämpa lycka utav att trycka ned andra, den dagen hoppas jag ni tänker om och finner, "den där stjärnan" som påminnelse om att vi alla någon gång var barn med drömmar, och alla barn har rätten att förverkliga sina, än om vi tillslut växte upp.

"Fortsätt vara lycklig med mig, och andra i din verklighet.

Fortsätt vara, utan att behöva dämpa andras glädje. För priset är dig själv, och bara du kan bestämma med säkerhet och godtrogenhet ,vad dina vingar och drömmar är värda.(Millrec, 2013)"

Så, hur mycket är du villig att spela?

Tiden är den att infinna alla hjärte-pussar på 24 timmar. Jag älskar alla- hjärtans, för att jag får ge till dem som jag mest håller kär. Och fast kärleken och omtanken finns där varje dag man ses, så när en människa inte förväntar sig, blir det något extra. Och det är problemet, vi förväntar kanske för mycket eller så förväntar vi Inget alls. kan det bli ett mellan ting. Det finns en del av kärlek att ge när det är svårt, det är just kärlek som bygger för dem som bygger en framtid. Och än om de inte hittar, så har jag styrkan att finna den för er, men ibland behöver ni en "puss paus" i verkligheten. Så känn och lev i det lilla. För livet är just så enkelt att kärlek ges där kärlek vinner förtroende att leva i. I ett förtroende som måste byggas och här får ni ta min stafett pinne utav kärleks"mojja" :), medan jag skickar alla mina finaste hjärte tankar till den som jag älskar mest utav hela mitt mamma hjärta.

Det är så vackert att det finns människor som kan säga vad de varit med om och jämföra med en dagslända.

Jag tror när ni ser, precis som dem för 16 år sedan( som händer på tv) att det kommer säkert Ske!!! Och det känns nog sååå skönt.!!!!! Men nu få alla, prata ut om livsöden och val utav frågeställningar. "Näe. Men det är fint att se på. " tycker ni.

Denna idyll. Om dem som karvade i Stockholms skärgård och gick, och att de va nöjda över att det inte var för kallt. Och det gick ändå. " det gick med plommonpaté"...Medan det fanns rökt skinka och da salami.

Världen är den att du anntingen tar plats, eller ingenting!
Ett brunt, eller ett vitt.Eller många vita, och ett brunt?
Vi känner oss alla åtsidosatta, med varken tv eller plommanpaté.

Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor. När du är rädd och ensam är det inte som du tror. Det är inte så att ingen tänker på en liten som ligger där så ensam och är rädd, och längtar efter morgonen till sol, vind och ljus efter nattens mörka djup. Det är inte så att du inte har, för titta upp från det fönster där du är, så kommer du se den stjärna som vi så många håller kär. En liten som i fönstret står och undrar om världens morgondag i mörkret utav rädsla vill bestå eller få sol och vind och gå i gröntgräs med barfotatå. Men det är inte så att du inte har, mitt arma barn som har så många funderingar kvar. Så många pussar som ges och en puss godnatt, en saga som läses var natt, en liten hand i en stor, vars du än befinner dig vet du vars kärleken bor. Det är ett ljus där ute, som du ser från där du bor, när du är ensam och rädd är det inte som du tror.

En snabb visit på bussen, några minuter här, och några där. Vi delar ut våra allt för känsliga timmar utav våra liv till massa händelser som sedan blir vårat förflutna. Jag skulle här och nu vilja trycka på paus knappen om vi nu hade någon knapp att trycka på, det vill säga. Och om vi nu hade en knapp att trycka på skulle jag använda tiden i mitt paus läge att försöka förstå mig på hur framtiden skulle bli. Jag skulle ta min paus och vara i min paus, njuta utav min paus och välja öppet att få andas i den takt jag själv skulle vilja. Tiden är snart här då jag än en gång vinkar adjö till det här kalla snöiga landet och sätter mig på ett plan till ett annat land som besitter en utav de mest underbara människor som existerat. Och när den tiden kommer, kommer jag även ta min paus. En välförtjänt paus för att lagra de minuter som gått förbi och samla på mig ytterligare tid som jag sedan kan spendera litegrann här och där.

Tiden är liten, jag är gammal??

Jag vet mer än vad du tror att jag vet, och tiden är den att det snart inte finns så mycket tid kvar. Det regnar stjärnor ibland, men följer du de stjärnor som redan tystnat och försöker vara molnet mitt imellan, så slutar det med dig själv och Karlavagnen. Och det lustiga är att jag redan vet att du inte kommer att vara helt själv. Så jag sluter mitt inre och tänker "lycka till".

Ljuga och ljuga. Det ser ut som, your born with it!!! Dörren är där.