Dessa två veckor har varit en tävling i tid, styrka och (vänskap). Vänskapen kom när man mest behövde den.

När sista sucken gjorts, man vet så väl, men man säger inget. Det finns en som infinner sig och tar över. Jag förstår nu att jag egentligen inte förstår min kapacitet, fast hon säger det så ofta. Mycket utav denna tid har varit en tid som alla andra bemärkelser, den är bra om den är bra men om den är dålig? Vad gör ni då? Här skulle jag vilja plocka ned Jesus igen och ställa honom en ängel's diffus dialog om ute eller inne? Han skulle säga motfrågan, vad tycker du? Och som pedagog som jag är säger, "ok, vad tycker du om din arbetsplats, som krigar och för besvär?" , så pass skulle vi och allmänheten också fungera(för inget svar vill infinnas). Vi gömmer det som är mindre bra (pratar med lögn: do,re, mi,fa,)"korsords fysik"men vi pratar väl och fint om den solskens liknande blå himmel som finns. Vi tar allt som ger något.
Men jag hade tänkt sitta här och vänta och roa mig medan, för att jag vet att det finns en tid som snart är här igen, och jag kommer njuta fullt ut varje dag för nyhetens förvärv. Och jag tänker inte göra rätt och göra om, jag kommer välja rätt och va den rätta som jag är, som solsken...
Så Jesus " gör inte om och gör rätt. Gör rätt inför erfarenhet och värdsligt perspektiv " För i mitt lilla perspektiv, levande i 25 år så ser det ut som att du inte alls levt i våran nya nutid eller levt ihuvetaget, och nu står jag domare// En ängel's rätt i samhällets del i symfonin...   Pssst, "jag kommer vinna"!

Våga se, våga vara, och våga känna. Flera utav oss människor borde kunna denna enkla kombinationen. Livet är inte alls som vi tänkt/ skulle vilja/vara/bli men jag lovar,det kommer bli bra. Så mitt 2013, Är det år som jag säger "detta år kommer säkert vara hårt för många utav oss, för alla är olika, men se det lilla i det stora, vad du än har. Se det lilla och vi kommer se är en hel värld tillsammans."!