Efter många timmar utav förståelse och uppror hos myndigheter, hos dem som ska beskydda oss om vad som är rätt och fel.
Vi lär våra barn vad som är rätt och fel varje dag, hela tiden medan vi andas. Men i rättsystemet har det inget i betydelse.
Vi kan överklaga, vi kan försöka förstå när någon tar strypgrepp, slänger en från sängen mitt i natten, och slår när han inte vet om det, när han förstör hela hemmet, drar ut och gör sitt. Vi får bara med ett glatt leende förstå att vi är en påse skräp som någon ville slänga ut, fast det inte gick.

Det finns inte ord för hur mycket som du var, och det finns inte ord för hur mycket som jag och min liten är värld.
Och medan jag sitter och plintar ner allt så tänker jag på den nästa i i historien som inte kommer kunna säga ja eller nej, och er alla som mitt inuti är där i allt som omger er.

Du kan finna någon att prata med, någon som ska hittas i all denna värld som kostar pengar. Och du ska finna dem som kan hantera det du känner. Fina ord i ett lyxpaket som inte existerar.

Vi ska lära våra barn att ej vara dumma, att ej slå och att vara känslosam. Men när inte ens rättsystemet fungerar så borde jag FAN slagit tillbaka. Va FAN tänkte jag med. jag skulle ha bedövat honom, precis som han bedövade mig.

Det går år, ingen vet och inget försummat, förutom lagen utav rätt är rätt och fel är fel. Tiden går och det är tyst. Fast den ena är lycklig för att han inte blev fälld, och den andre är tyst för att hon inte gick runt med en videokamera och filmade allt(praktsikt rätt ner i Bh:n).

Gå vidare, och va lycklig.
Jag är lycklig men tycker att det som ska vara rätt, är rätt! och slag tills man blöder är fel.
Tack och lov fick jag en liten Han, inte Hen.
Och kan säga till honom att inte vara dum. Och jag kommer stå där som förälder och tycka och tänka om ont görs och alltid vara sanningsenlig, Jag kommer vara rätt och fel inför honom, och hanns beteende som han gjort under tiden får han även inför den bittra sanningen förstå. Jag är mamma, och jag vill äga ärligheten!!!!

Om jag fått en Hon, hade livet nog blivit lite annorlunda. För att gå runt med videokamera i bh:n som inte existerar i denna ålder, men behövs, är mitt fortsatta mysterium som ännu inte dokumenterats, men självklart behövande i en trilogi.

Imorgon så kommer du hem. Du som kommer med solen, du som kommer med hjärtat fyllt av guld. Jag har saknat dig så att allt inom mig skrikit, ibland saknar jag dig så mycket så att det känns som att skulle glömma bort att andas och hjärtat skulle gå itu. Imorgon får jag hålla om dig, ta dig i min famn där du hör hemma utav ett osynligt band som fortfarande syns om man tittar riktigt noga. Jag kommer ta din hand och hoppas på att aldrig va tvingad att släppa, fast jag vet att du helst springer med dina små ben. När du ligger bredvid, efter en saga, kommer jag stanna där bredvid, bara för att få höra dig andas och hålla dina små fingrar som så fort vuxit. Jag tänker titta på dig när allt är i stillhet och tänka " du är det vackraste jag vet"...

Här har vi en man, här har vi en kvinna, här har vi en Hen.
Fast deras sätt att se på saker är som lingon och blåbärsylt i våren som omges. När vi möter människor i vårat liv, eller har de människor som inte är de människor som de utser sig vara, eller bara visar sitt rätta jag.
Ja då hoppas vi att vi fortsätter att lukta hallon sylt som i en visa vid änglagård, fast det kanske inte blir som änglar vill. 
Det finns dem som väljer hela sitt liv och det finns dem som väljer sig själv inför andra.

Jag har mött dem hela livet och jag hade tänkt lösa en biljett till en resa för att få lukta hallonsylt några år till. För jag hade inte tänkt ta mera dåliga stafettpinnar, springa maraton för andras liv när de inte är villiga att göra detsamma.
 De börja våras ute och det spritter livet i mig, jag är starkare iår än vad jag var för ett år sedan, och jag kommer fortfarande vara galen, lukta hallonsylt, veta vad jag vill och vars jag vill bo, på änglagård.
Bo tillsammans med dem som luktar hallon och njuta utav jordgubbar.

När vi ser dem, när vi ser det.
En pappa som i all brådska köper en kaffepåse och en påse segaråttor, i sin stress i glädje och i en nyfikenhet blandad med rädsla, "jag kommer bli pappa,jag kommer bli pappa" .

Det händer inte ofta, jag har aldrig varit med om det förut, och när jag klev ut från Ica så fann jag samma ivriga stress "nu måste vi handla" "nu får du följa med" " näe då får du stanna i bilen" , glädjen av att höra att världen är precis som en parallell värld att leva i, och glädjen i hjärtat lyfte, jag är inte galen ibland, utan jag är galen tillsammans med alla andra.

Fast snön finns, grillas det för fullt uppe i snödrivorna, och fast brustet hjärta ordnas det fint i en lägenhet som är gjord för en ellekatalog att fotas i och fast en gammal är ensam kommer det någon att dela en kopp kaffe toppad med nyvispad grädde.

Om världen gör dig galen, se alla små färger, ord och ibland små drömmar.
För: I hela denna värld sker mirakel, fast vi gör dem själva, eller att andra gör dem, fast vi ej har vetskapen om det.

Men det sker mirakel, och jag tror på dem för varje dag som går.

Att se lycka i en värld som omger oss utav stress , tankar, jobb, pengar. Hur VI ska vara, Håll taget utav att se lycka i allt som omger dig. För livet kommer kanske inte vara så eller så kommer det vara precis som du anat eller vill ha det.
Fast mirakel är det du ger, och det du tar när du får dem, tar dem intill ditt hjärta för att minnas och gör andra glada för att just mirakel finns.

För runt om oss har vi människor som ser och gör, och människor som ser och tar.
Så nyp all luft du kan utav saker som är positiva, för ingen kommer kunna förbereda dig om den positiva medverkan du medför förutom dina negativa, för det har alla synpunkter om och säger dem mer än gärna..

Ta ett djupt andetag och inse att du är precis som en regnbåde med flera färger i en blandad nyans av godhet.