Jag tittar ut idag och ser inget, att det kan skilja så mycket från en tid där alla kunde ge det grannar gör. Vi kan försöka, men det går inte, livet är det du har, och än om det är med omedvetenhet så gör du det bästa utav det du får. 

Jag tittar ut, ser poliser som vandrar gatan,
små folk som busringer på dörren för att de tycker det är roligt.
DET ÄR INTE ROLIGT.

Jag vill infinna mig utav det jag hade, jag ville inte gå isär den delen.
Men den är här. Tiden är här..

Jag har så mycket, och så mycket önskande är här,och så många utav dem, att inte kunna skriva om det.
Nu tänkte jag titta ut och hålla kvar mitt barnasinne, och hålla kvar det jag älskar som mest.
Mitt barnasinne, mina tankar om att en fin själ är en fin del och mina nära och kära som jag i grunden älskar så mycket och kommer kunna offra allt inför, 
Och det vackraste är att jag inte behöver göra det, för dem som älskar, älskar även tillbaka fast de ej vet om det.

Livet i dig, är sååå mycket livet i mig..och du ger mig livet och får så många att andas en gång till.
Så vi fortsätter att andas tillsammans, oslagbara!

Så låt det snöa, regna, och låt världen vara, jorden ser ut att klara sig utan oss själva, så låt oss därför finnas till, och pynta den fin eftersom världen inte vet vad den vill.