Vips, helt plötsligt hade de flyttat, en helg gick och vips var några nya inflyttade. Trodde inte jag skulle känna så mycket i själen eftersom vi alla vet att våran dag snart även kommer. Men det känns, långt ner i hjärtat. Jag har inte bara bott här, jag har älskat, hatat, varit mamma ,sett en liten säga "mamma" och ta sina första steg, varit fördärvad, varit lycklig, varit en vän, sambo, mamma, en granne, gemenskap i detta lilla område i det stora samhället, den platsen är här. När vi tittar ut genom fönstret nu ser vi bara en del utav det  som det brukar vara, skratt på gården, solande människor, vattenpipan ute i gräset, surströmmings skivan mellan grillarna, en fika tillsammans med sin bästa vän och hennes barn, en granne som inte bara sa hej, utan ett hej, hur står det till, och satte sig ned för att prata. En omtanke och en hjärtlig tanke. En känsla att när man efter en resa, kommer hem och känner" jag är så trygg här" mellan dessa människor. Vi tar hand om varandra. Grannar som hjälper en kvinna med barn och ingen man, bara för att bära in och hjälpa att installera, grannar som hjälper andra grannar att flytta in när två ska byta lägenhet, och sluter upp i gårdens centrum för att svalka sig med en kall öl, innan mer lyftande ska ske. En granne som får ta över ens hemnyckel för att ta hand om ens nakna katt när man är bortrest och när man kommer hem finner en liten lila hemmagjord katt leksak, liggandes på golvet, en granne som ger en annan granne den största kramen, när en kram behövdes, som lystnade när allt var väldigt svårt. En granne som går över och lagar frukost till en gammal, när hon inte mår bra, hjälper henne att hålla koll på mediciner och hur hon mår, innan hon åker på jobbet.

   Hjärtat i centrum, det är ej stan, det har varit här, tillsammans med er som har gjort detta trygga hjärta som det blivit, den del vi delat, den del vi givit utav oss själva, den stora delen av kärlek som vi haft och spridit.

Jag tackar inte bara för dessa fina år tillsammans med er, jag bugar mig och önskar att jag kommer få uppleva denna värme igen. *All lycka ger jag er, mina kära grannar. Ni har era egna spår i min själ*.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi är den du ser, vi är det vanliga när inte vanlighet finns. Vi ser och hoppas att allt ska vara, tur du hade dem bredvid dig. Jag orkar inte skriva men du är den. Jag hoppas alla minns Christina. Hon var iof bäst, och jag kommer minnas henne ...

Jag saknar honom och jag hatar mig själv att jag inte var den för honom. Livet ger och tar. Tyvärr var det väl inte våran tid... Hoppas du finner någon som älskar dig i allt..och så mycket som du är värld. Hon må säga hejda och vara i det hon är i...

Vi vill så mycket, vi vill allt vi ibland inte kan.. Jag lever med det jag gör, och har förstått att jag må leva ensam i detta.. Jag är avundsjuk för dem som träffar någon två månader efter de givit upp något. Jag är inte henne.. Jag är den som l...

Jag är så tacksam för er. Jag är bara trött, jag orkar ej.. Men jag vet ni gör det bra helt själva. Jag kan inte vara just där men jag kan vara när ni ringer. Lev just det livet du vill, och ge så mycket som du kan... ...

Tänker aldrig ta skit igen, jag tänker vara mig själv med människor som älskar mig/oss.. Vara oss och älska varje minut fast det är svåra stunder. Fast svåra stunder blir en lätt stund tillslut och man må ta tillvara på allt posetivt runt omkring ...