Jag tittar ut idag och ser inget, att det kan skilja så mycket från en tid där alla kunde ge det grannar gör. Vi kan försöka, men det går inte, livet är det du har, och än om det är med omedvetenhet så gör du det bästa utav det du får. 

Jag tittar ut, ser poliser som vandrar gatan,
små folk som busringer på dörren för att de tycker det är roligt.
DET ÄR INTE ROLIGT.

Jag vill infinna mig utav det jag hade, jag ville inte gå isär den delen.
Men den är här. Tiden är här..

Jag har så mycket, och så mycket önskande är här,och så många utav dem, att inte kunna skriva om det.
Nu tänkte jag titta ut och hålla kvar mitt barnasinne, och hålla kvar det jag älskar som mest.
Mitt barnasinne, mina tankar om att en fin själ är en fin del och mina nära och kära som jag i grunden älskar så mycket och kommer kunna offra allt inför, 
Och det vackraste är att jag inte behöver göra det, för dem som älskar, älskar även tillbaka fast de ej vet om det.

Livet i dig, är sååå mycket livet i mig..och du ger mig livet och får så många att andas en gång till.
Så vi fortsätter att andas tillsammans, oslagbara!

Så låt det snöa, regna, och låt världen vara, jorden ser ut att klara sig utan oss själva, så låt oss därför finnas till, och pynta den fin eftersom världen inte vet vad den vill.

Livet är i mig, livet i just dig.
Jag finner så många ord för lust, levnad och livskvalitet när jag tänker på dig, för du infinner allt, fast så liten och så stor.
Du och pappa är en del som är delen, den del som vi valt att bevara.

Jag har så fina vänner, och tro det eller ej så är det livet vi håller mest kär och beskyddar är våran Oliver.
Min familj kommer du aldrig komma att ta i... 

Så fortsätt, det kommer att gillas. Och när din verklighet speglar dig, när du får barn i övervikt, kommer du få något att vara aktiv emot och hoppas att jag inte är som du.

När jag nu uttalat mig så som jag nu gjort i min blogg( som är min) så följer det med konsekvenser , och än om familjen inte tänker sina konsekvenser om sitt beteende så är det just oförlåtligt, de du gjort (vet vem du är, du borde skämmas) .

Livet är just det du möter och än om du tycker det du tycker, (väx upp), vi är varken vad du tycker eller ej,för vuxenhet sitter i att man tänker innan man handlar, vi är det du ej kan förstöra,

Du har dig, dig själv och livet, Just nu.

Vi är vi fast vi ej är tillsammans, enig och väl förberedd , och  beskyddande utav det bästa vi vet., Då livet i sig gör det du ej vill, men livet är ett liv som är värt att leva, för att både mamma,pappa gör lillemans färger gröna.

Och livet för både Mamma och Pappa är Oliver....

Jag väljer att inte sitta tyst, jag väljer att prata ut. Likvärdighet är en del utav mänskligheten. Precis som att löven faller vid höst, så klart är det.

Alla kan tro att de vet, vi möts utav skillnader, olikheter och onödigheter, felaktigheter. Vi må gå rakt fram, sedan korsar vi vägen, och i rondellen väljer vi antingen höger eller vänster.

Fast vad vi väljer tycket jag det är skamligt att skrivs dumma/utsatta ord om någon som man inte ens vet vem den är. Mobbing är en del jag säger starkt nej till , tycker du som du gör:
Möt människan och ifrågasätt eller håll käften. !!!

Livet är en verklighet och man kan välja att leva troligt eller att få offra sina sista andetag för ångest att man inte gjorde rätt. Jag hade tänkt välja att andas, leva, skratta medans jag kommer skita i eran ångest, och verklighet ..
För jag anser att man må vara större, och livet är större än er som sprutar gift omkring er.

Jag sprider hellre kärlek och omtanke, och väljer att inte vara en vuxenmobbare. Ni må växa upp eller ligga och andas luft som snart inte kommer existera för att ni kväver den.

Luften är ren och jag sjunger dagligen, helst för dig och helst i duschen fast det finns oklarna människor runt i denna värld... Jag har rena och vita, och ni finns och andas, och de är vuxna som vuxna ska vara: goda, otroliga och vänliga.

Nu ska vi tvätta och leka, 10 lekar kan mamma, 10 saker som är fel saker, men då försöker mam bygga lego i massor, styrketräna i playdo lera, sandlådan, bygga sandslott, hålla både pinnar och myror för "biologiskt" syfte. Underhålla både bostaden och miljöverket . För här samlar vi.... Men fast detta blir det aldrig en iPad, de va väl tusan då.
Kantarell plock hit och dit, fiske utrustning med napp, tält, sov och fisk som funnits, " mamma varför får inte jag följa med.?" Korallvärlden, livet i en del, "mamma du får inte komma och hälsa på, bara farmor och farfar får komma hem till mitt nya boende" ..

Livet i en liten del som jag så gärna utan tveksamhet tagit med. Livet i en liten del som är sååå stor i mig.

Jag har fångat en sjöborre, orange är den om man tittar noga, sjöstjärnan fick ligga kvar för den behövde vågorna att somna till..

Ok, mamma, men du, nästa gång ta mitt fiskespö för då får man mer fisk.....

Det finns en dag, en dag och du må ta tillvara på all den tid du har.... Jag hade något, som är inte mitt att ha. Idag och imorgon och jag tänker på henne. Så många ord som jag aldrig sa, och så mycket jag har kvar att ge till dig. Men jag andas och sväljer.. Jag kommer ge de du ej är till min liten, och jag kommer andas och försöka inse att det du är idag, är just överlevnad eller det du egentligen är. Blir ledsen i ögat att min del av hälften ska må dåligt för allt. Men min halva själ det kommer bli bra.. Mina ord som jag skulle vilja säga, fast de ej kommer fram. Jag älskar dig och vi kommer tillsammans ta oss igenom detta. Min underbara halva själ.

Efter många timmar utav förståelse och uppror hos myndigheter, hos dem som ska beskydda oss om vad som är rätt och fel.
Vi lär våra barn vad som är rätt och fel varje dag, hela tiden medan vi andas. Men i rättsystemet har det inget i betydelse.
Vi kan överklaga, vi kan försöka förstå när någon tar strypgrepp, slänger en från sängen mitt i natten, och slår när han inte vet om det, när han förstör hela hemmet, drar ut och gör sitt. Vi får bara med ett glatt leende förstå att vi är en påse skräp som någon ville slänga ut, fast det inte gick.

Det finns inte ord för hur mycket som du var, och det finns inte ord för hur mycket som jag och min liten är värld.
Och medan jag sitter och plintar ner allt så tänker jag på den nästa i i historien som inte kommer kunna säga ja eller nej, och er alla som mitt inuti är där i allt som omger er.

Du kan finna någon att prata med, någon som ska hittas i all denna värld som kostar pengar. Och du ska finna dem som kan hantera det du känner. Fina ord i ett lyxpaket som inte existerar.

Vi ska lära våra barn att ej vara dumma, att ej slå och att vara känslosam. Men när inte ens rättsystemet fungerar så borde jag FAN slagit tillbaka. Va FAN tänkte jag med. jag skulle ha bedövat honom, precis som han bedövade mig.

Det går år, ingen vet och inget försummat, förutom lagen utav rätt är rätt och fel är fel. Tiden går och det är tyst. Fast den ena är lycklig för att han inte blev fälld, och den andre är tyst för att hon inte gick runt med en videokamera och filmade allt(praktsikt rätt ner i Bh:n).

Gå vidare, och va lycklig.
Jag är lycklig men tycker att det som ska vara rätt, är rätt! och slag tills man blöder är fel.
Tack och lov fick jag en liten Han, inte Hen.
Och kan säga till honom att inte vara dum. Och jag kommer stå där som förälder och tycka och tänka om ont görs och alltid vara sanningsenlig, Jag kommer vara rätt och fel inför honom, och hanns beteende som han gjort under tiden får han även inför den bittra sanningen förstå. Jag är mamma, och jag vill äga ärligheten!!!!

Om jag fått en Hon, hade livet nog blivit lite annorlunda. För att gå runt med videokamera i bh:n som inte existerar i denna ålder, men behövs, är mitt fortsatta mysterium som ännu inte dokumenterats, men självklart behövande i en trilogi.

Universum...

Tiden att infinna sig i sin närvaro, lyckan att vara med och vara en del utav det som är lycka.

Vi har tid att vara ledsen, vi har tid att skrika, vi har tid att inte svara eller vara. Men när tid infinner sig väl, och när vi skrikit och när vi brutit ut från det skalet som hållit våran del av hjärtat i ett icke frågande perspektiv.

Då, Då lyfter vi!

Vi ser våra vingar, tittar på dem och undrar, kan dem verkligen flyga?

Vi tittar och ser, vi ser alla timmar, sekunder, alla våndor, alla skrik och alla dåraktigheter, vi ser alla våra tårar som tyngt våra leenden. Våra vingar tynger, våra vingar är precis som vi, osäkra inför alla dessa skråmor.
Alla känslor, all del vi i hjärtat har varit, är borta, och vi testar våra vingar med det vi valt att fortsätta bära, fast loppor och spruckna fjädrar.

Precis som en ny fågelunge från sitt allt bräckliga ägg, tänker jag nu kläckas och föra er med mig.

Till en värld vi kan flyga fritt, och där vi inte ser dessa skråmor i våra allt för urtunnande fjäderdräkter.

Pssst. Se engång till innan du dömer att du inte kan. För ibland måste vi bara få insikten i att lita på att våra vingar kommer att bära, bära oss att flyga där vi inte hade tänkt.

Bära oss genom sorg och oförväntade rondeller, vara en och vara den, den som vi själva är, den vi själva äger oss rätten till att vara. Mig. Er.

Se lyckan, och förbigå all dåraktighet.
Se och va lycklig för andra och inse att lyckan smittar av sig om vi själva vågar vara lyckliga för andra.
Det kommer alltid finnas och det kommer alltid vara troll i skogen som vinklar, förför, tror sig göra sig rätt i ditt sinne.
Men låt alla dåraktigheter, troll, och förvuxna onda gå till en värld där de i sitt hörn passar och fortsätt gläds av lyckan och att kärlek existerar överallt i det lilla, vars vi än vänder oss.

"Det finaste är att kunna vara glad för andra och vara lycklig för andras väl valda eftersträvanden.(Millrec,2013)"

När ni väl glömt bort hur glädje känns med andra och för andras välförtjänta eftersträvanden. Den dagen bitterheten kryper upp och ni försöker dämpa lycka utav att trycka ned andra, den dagen hoppas jag ni tänker om och finner, "den där stjärnan" som påminnelse om att vi alla någon gång var barn med drömmar, och alla barn har rätten att förverkliga sina, än om vi tillslut växte upp.

"Fortsätt vara lycklig med mig, och andra i din verklighet.

Fortsätt vara, utan att behöva dämpa andras glädje. För priset är dig själv, och bara du kan bestämma med säkerhet och godtrogenhet ,vad dina vingar och drömmar är värda.(Millrec, 2013)"

Så, hur mycket är du villig att spela?

Det är så vackert att det finns människor som kan säga vad de varit med om och jämföra med en dagslända.

Jag tror när ni ser, precis som dem för 16 år sedan( som händer på tv) att det kommer säkert Ske!!! Och det känns nog sååå skönt.!!!!! Men nu få alla, prata ut om livsöden och val utav frågeställningar. "Näe. Men det är fint att se på. " tycker ni.

Denna idyll. Om dem som karvade i Stockholms skärgård och gick, och att de va nöjda över att det inte var för kallt. Och det gick ändå. " det gick med plommonpaté"...Medan det fanns rökt skinka och da salami.

Världen är den att du anntingen tar plats, eller ingenting!
Ett brunt, eller ett vitt.Eller många vita, och ett brunt?
Vi känner oss alla åtsidosatta, med varken tv eller plommanpaté.