Ibland, ibland blir jag helt slut över människor som ännu inte valt att strukturera upp. Än hur vi vrider och vänder på allt blir en del rätt tjatiga och speciellt påtagna konsikvenser.

Det har kommit till den jämna veckan, där jag bygger, konstruerar, vrider och bänder på tråd och nål för att bygga ett Ikea varuhus från högen utav något som liknar en liten bit av öknen i Sahara. Men fast det känns helt omöjligt ibland är det dom bästa veckorna utav tid jag har.

För när, när hade man tänkt i ett förhållande, som man har, att börja tänka på ojämnheten i något som man började bygga något, att senare kommer de udda och det jämna verkligen spela stor roll tror i det kommande livet. Vi ska nu alltså bry oss om jämna och ojämna veckor, tiden att ha det man fött till världen ska vara en delad räkmacka, att man nu ska dela denna fantastiska räkmacka och räkna alla 24 x 7 timmar som går tills nästa gång jag får tillbringa en vecka med panduro hobby och fast den udda veckan sitter fortfarande detta planerandet, schemaläggning, strukturen, hålla reda på kunskapen om ett litet frö, som en del i min redan färdigvuxna ryggrad.

En del liv följer delar man redan hunnit med som 21, medan vissa fortfarande fast omedvetet leder "hitta själv" kurs.

Jag är glad över att jag inte befinner mig själv i självjusterande perioder, än om vi under hela livet ändras och byggs upp från ingenting till något. Men den del som den udda veckan inbringar och utesluter är känslan att jag hellre inte skulle vilja räkna 24 x 7 dar, utan att du skulle varit här 24 timmar i mitt dygn.

Trygghet är självbevarelse i en värld som du och jag lever i, och jag kommer alltid vara tryggheten i det livet som du kommer leva än vars du befinner dig.

Våga se, våga vara, och våga känna. Flera utav oss människor borde kunna denna enkla kombinationen. Livet är inte alls som vi tänkt/ skulle vilja/vara/bli men jag lovar,det kommer bli bra. Så mitt 2013, Är det år som jag säger "detta år kommer säkert vara hårt för många utav oss, för alla är olika, men se det lilla i det stora, vad du än har. Se det lilla och vi kommer se är en hel värld tillsammans."!

Utanför fönstret rinner Yorkriver och efter en frusen dag ute med en turvandring i ett historiskt perspektiv, njuter jag med ett glas vitt och en lugn minut för mig själv. De andra tappra kämpar fortfarande med att spendera de sista minutrarna till ett julklapps inköp. Fast snön är långt ifrån att vilja närvara med sitt sällskap. För några år sedan hade jag inte kunnat vara i bara ett sällskap, dvs i bara sällskap med mig själv. Jag tror man ser sig själv som ensam, och dömer sig själv innan man ens hunnit in mellan glasdörren och värmen. Varför? Vi är alla olika. Och ibland är just stunden med bara sig själv det man mest behöver. Jag njuter för att jag just är den kvinnan idag som inte behöver vara någon annan än mig själv, och jag njuter utav stunden tillsammans med denna fantastiska människa. Denna starka, denna med perspektivet till livet, denna som lever varje dag och njuter utav vad dagen ger, och det viktigaste att faktiskt kunna vara underbart lycklig tillsammans med andra men även med bara sig själv...

Livet är inte så ljust men livet är hellre inte så mörkt.

Någonstanns möts dessa och det som är viktigt är att vi fortsätter att se färgerna som finns runt omkring oss.

Min blogg kan vara allt detta, och många kanske undrar vad allt detta är, och det är faktiskt upp till läsaren att själv tolka, jag ser bara det som rör sig i min periferi.

Jag väljer att skriva om allt som kan komma, jag värderar inte ut material för att det kan ses eller tänkas som, jag skriver för att världen är mycket större än vad den enskilda personen är.

Det som inte faller sig in i en människas värld, kan vara igenkännande för andra. Jag väljer att vara just så kryptisk, eftersom jag anser att vi alla har rätten att välja läsa, men vi har även rätten att sluta läsa när vi själva skulle vilja.

Jag har valt att dela med mig om de galna, de livfulla, det hemska, det mysiga, det vansinniga och det kärleksfulla. Allt en värld som världen kan vara. Men istället för det finstilta, tar jag hellre i med kraften och styrkan.

Jag väljer att inte vara en blogg om tusen , "det här gjorde jag idag, så här ser jag ut idag" och detta är ett medvetet val. Jag har inget emot andra val som bloggare väljer, eftersom jag anser att vi skriver om det som driver oss.

Mitt drivmedel är att stå upp där andra hellre vill sitta ned, där andra hellre skulle vilja tiga, inte synas eller höras. Det finns världar där människor befinner sig, långt borta ifrån fredagsmys och kärleksfulla familjer, alla liv är inte en doft utav smörblommor och kaprifol.

Oftast anser många att "därför vi inte har det själva i våra egna liv, väljer vi att låta det vara i intet, VI mår ju iaf bra."

Jag väljer att inte vara denna, denna som ger mig när andra vill tiga.

"Om saker finns, så finns dom, än om vi inte själva kan se och ta på saken ifråga. "

Vissa anser även att vissa saker är mer eller mindre förbjudna ting som vi ej ska prata högt om, jag anser att så länge vi kan höra och känna dessa "ting" finns det igen anledning till att sopa det under mattan i hallen.

Om vi sitter och väntar i vår tystnad på en bättre värld att leva i, där sanningen om livet,frågor,händelser, val, det dagliga och det som för de flesta är det odagliga så borde fler människor veta bättre.

Vi borde veta att sanningen är alltid långt borta från vad sanningen egentligen är och vi borde inte anse att våra liv inte går att jämföra med det "perfekta" eftersom det är vi själva som skapat vårat "perfekta" med att ljuga om sanningen och tiga om det vi inte kan ljuga om.

Jag stötte på denna idag.

Denna som inte syns, har aldrig sett. Men när jag lärde känna denna, var denna underbar.!!!

Denna var allt som ingen såg. Ingen hade trott. Ljuset i dennas nedre ansikte, mörk panna , mörka ögon, och (något), som jag ej vet ännu. Denna underbara denna, trollbinder mig......

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stötte på denna idag.!!! Denna vet inget, om mitt begär.

 Denna skulle jag vilja spara i ljuset,  denna med hyn som en docka.

Detta ljus!!! med denna hyn och med en sådan glädje.

 Mmmm, vill äta. Vill spara..

Låt denna tro att jag är just bara denna!!

Den nya vindruvan leker mot solen, vattnet och jorden, tiden rusar, vindruvan blir röd utav solljus och värme, någon kommer snabbt och plockar ned den.
Plockar och lägger den, långt ifrån det igenkännliga, i en bunke tillsammans med "frivilliga, för mogna, de perfekta, för gamla, för gröna" . Vindruvan förs sedan vidare till "någon" att välja/peka nyans, storlek, syrlighet och sötma. Och när den minst anar det mosas den med nakna fötter, silas och filtreras innan den tappas upp , i antingen en ny eller använd flaska.(nu tillochmed i pappförpackning).

Jag har aldrig varit "långfilen" som behöver den kyliga temperaturen, för att må bra.
Jag tror många ser mig, de som känner mig allt för väl och lite till. Som en frisk fläkt som vet och har sina händer riktade mot himlen och fötterna stadigt här nere på jorden. Jag är precis som ett årgångsvin med år utav ultrarapid i solmognad.

Jag har helt enkelt överlevt stegen, och i slutet och i det stora tappats upp i en glasklar, ren och ny flaska. Med den finaste utav etikett. Jag vilar i ett skyddsrum från de som skulle vilja avnjuta, sippa och snutta, men jag har viljan att vara kvar tills jag känner att det är dags.

Den dagen, kommer inte vara en natt, den dagen kommer inte vara en uteservering på en lyxig krog serverats till en varmrätt utav oxfilé, den dagen kommer inte hellre vara ståendes i ett fönster för att samla damm.

Det kommer vara en dag, då solljus var så som när jag plockades, det kommer vara en dag så som lyckan var när jag tappades upp i min allra egna och rena glasflaska, min att vara i, det kommer vara den dagen när det precis kändes så rätt att vara redo, det kommer vara alla dessa stora känslor i en 75ml glasflaska utav solljus skålandes i två vinglas, gjorda utav kristall.

Att vissa saker sitter i huvudet fast man verkligen inte vill, och att de saker som ska sitta i huvudet har förmågan att inte alls vilja sitta fast på den plats det ska. Ajajaj vad hände här egentligen. Vet inte riktigt om Gud tänkte efter när han skapade den mänskliga hjärnan, tror inte riktigt han utvärderade prototypen innan "varan" släpptes på marknaden.
Eller så var vi bara för dumma som köpte "grisen i säcken" innan Adam bestämde sig för att han ville ha sällskap i den där trädgården med ett enda äpple som bara var absolut helt nödvändigt att käka på.

Här skulle jag nog tänkt Eva, att det heter förbjuden frukt utav en orsak, men men ormen va väl helt enkelt någonsorts utav storsäljare på ett sorts varuhusområde utan konkurrens.
(Precis som de där mobilsäljarna för tele2 som alltid lyckas snara in en på maxi, eller Coop fast man bara är där för att i sista minuten handla yoghurt och en liter mjölk till en litens morgonfrukost. Det är som att det står i pannan när man glor ned i golvet för att inte på något vis få ögonkontakt

- "hej klockan är 20.00 och jag skulle jätte gärna vilja stå och prata mobilabonnemang tillsammans med en trött och grinig son i ena armen och min yoghurt och mjölk i den andra, så jaaa prata gärna i timmar om du vill".
Och där hade jag typ stängt utav min nyfikenhet, eftersom jag inte alls väljer i det ögonblicket att dela den lilla tid som existerar runt om mig på en timma i foaén på coop, när jag istället kan hinna läsa saga innan liten deckat utav matthet i sin säng, därför hade jag valt att gå så fort som ett hej sägs, säger jag " hej då, och ler" (bara för att vara trevlig i det otrevliga) , men men så gjorde inte Eva. Varför?

(min teori, och helt enkelt enbart min) hon hade helt enkelt så otroligt mycket tid, tid till så mycket att hon helt enkelt blev uttråkad och ansåg att försäljaren var en frisk luft i den underbara värld som omgav henne och Adam. Redan där kunde vi förstå att det inte räckte med det som fanns tillgängligt, man var helt enkelt tvungna att testa dansa på en annan äng och på en annan sida utav staketet.

Synd dock va väl att den sidan inte var så glädjefylld och tyvärr fanns det ingen ångerrätt, eller reklamations nämnd att gå till, skulle väl annars varit rätt komiskt om det hade funnits, för isåfall hade jag nog velat vara Gud för ett tag bara för att få höra vad Adam och Eva skulle sagt i sitt försvar. Kan dock höra i tanken hur svaret ungefär skulle låta, typ " har man ätit kakan får man betala, eller typ som man bäddar får man ligga" ( nja det sista var väl kanske lite för nutids baserat , för då fick man väl egentligen inte (ja ni vet vad), för det i sig skulle nog hamna i någon annan sorts utav "lustgårdens brottsbalk)" så nej jag vet inte.

Men det jag vet är att när man är illa tvungen att plugga matematik till huvudet blöder och fingrarna fått någon sorts utav psykos och med typ böcker i mängder och youtube klipp som ett lärandematerial så är det sådana tankar som föds fram. Ett frosserie utav sådant man inte i vanliga fall skulle tänka på, eller skulle jag???