Vad tittar ni på egentligen? Tycker ni att jag ser ut som ett skyltfönster, där det är öppet för att stirra.? Vad ska man annars göra för att få matte ur sängen? Kom med ett bättre förslag, tills dess sitter jag här med min rumpa.

Jag har vandrat förbi i tre dagar och kasslerbiten har stirrat på mig varje gång jag öppnat kylen. "Jag vill inte" säger jag, men den har aldrig lyssnat eller försvunnit. Lika irriterande som popp upp reklam som man inte kan bli av med, och även lika surrande som en bittermygga. Den accepterar bara inte ett nej, och att jag verkligen inte har den ordentliga veckan just nu. I den ordentliga veckan hade allt varit perfekt och planerat, mat två till tre gånger om dagen på bordet. Helst ska man ordnat allt, handlat, skrivit matlista och allt flyter på från 8- 19. Ja den barnfria veckan blir inte alls, någonting likt den perfekta veckan. Näe den blir mest blank, som en paus i verkligheten, och oftast tar det två dagar innan man ens hunnit komma in i den barnfria veckan. Göra mat händer inte ofta,( eftersom man käkar rester från den perfekta veckan) och städa det gör man på söndagen innan den perfekta veckan ska börja eftersom man under denna veckan städar cirka två timmar varje dag. Den enda körning som sker när det inte är hämtning lämning på dagis, det är att hämta kära och underbara vänner som inte bara blir mitt substitut från drogen av min kära son som man saknar utan de blir även världen. Världen som den är varannan vecka, mer eller mindre. Men åter tillbaka till denna kasslerbiten, jag fick tillslut göra slut på lidandet, och ta ansvar så nu ser bittermyggan ut så här, och det är äntligen tyst i lägenheten.

Yepp de är som ni ser, ursprungen liten som söker världen med ett större perspektiv. Och med detta säger man då. Jahopp va detta allt?

Och by the way som inte hör till denna historia så yes your glasses. Det som är glömt är glömt, och jag är fab i dem. Tyck till om det, om ni kan.

Då kickar vi igång denna regniga måndag med frukost hemma hos underbara Anna. Det är väl lyx att efter lämning av lilleman på dagis för en vecka hos pappsen, bara kunna fara upp och mysa in sig i en filt, i en väns lägenhet, i en soffa som befinner sig i en annan del av stan. Sitta där med en kopp rykande te i handen och bara tjattra, skvallra, fnittra och skratta. Jag känner mig halvt som 16 igen då alla handlingar var så oskyldiga innan man fick veta, och ta ansvar för en hel värld av måsten och förväntningar. Den frågan man ställer sig nu är, hur kunde det bli så? va väl grymt onödigt!

När tiden är inne så kommer vi lysa lika stort som dem, de vi ser dagligen när vi lever våra liv, de som vi passerar när vi går på gatan, de som vi träffar i Ica butiken när vi handlar falukorv till middag, de vi sneglar på i kön när vi själva handlat vid rea hyllan. Ja alla dem som vi egentligen inte ska se men ser, dock la vi aldrig märke till människan i  gatohörnet som samlade burkar för pengar, den personen som gick omkring med ett barn utanför skyltfönstret och hade en sko och trasiga kläder, eller den människan brevid som valde köttbullar till kvällsmat.

Ja tack, Jag skulle ibland vilja ha en ögonbindel mot världen.

När lilleman var på tårtkalas passade jag och Elin på att ta en fika inne i stan och strosa runt lite. Efter mycket bus och stojj så var det en trött liten som somnade i bilen påväg hem. En fin fin Söndag helt klart.